Fyra avlånga sammetstyger med digitaltryck pryder nu väggarna i det avskedsrum som används för avlidna.
Det är konstnären Therese Lindberg som har gjort konstverket som också är ett examensarbete för kandidatexamen i textildesign på Textilhögskolan. Konstverket har titeln ”I lost my mind here, I lost my patience with the lord” och finns nu på SÄS.
Temat för verket är sorgens fyra faser, chockfasen, reaktionsfasen, bearbetningsfasen och nyorienteringsfasen, enligt Cullbergs teori. Färgerna går från gråsvart till klarblå och gult. I tyget anas ett mjukt skimmer.
Konstnären Therese Lindberg framför sin konst av textil i avskedsrummet i sjukhuskyrkan i Borås. Högupplöst bild på Therese Lindberg (jpg)
Det ligger mycket tankearbete och praktiskt arbete bakom både skapandet och placeringen av konstverket. Therese Lindberg har funderat mycket över verket, att inte att inte göra mönstren i textilierna alltför konkreta, vilket kan störa den fria tanken för betraktaren.
-Jag hoppas att min konst ska skänka rummet en känsla av värdighet och respekt, säger Therese Lindberg. Lite spänd är jag över mottagandet då det är skillnad på att se konst i ett kapell, och i en situation här, och att se konst på en utställning.
Kapellet används som avskedsrum då någon har avlidit. På den högra väggen i rummet är konstverken upphängda på en rad. I rummet finns också en stor ljuskrona där levande ljus tänds när närstående kommer för att ta farväl. Verket är skapat just för detta rum för att passa i stil och storlek och i förhållande till ljusinsläppet från fönstren mitt emot.
Man kan om man vill lyssna på musik i rummet. Verket är religiöst neutralt då avskedsrummet är till för alla, både troende från olika religioner och ateister. Verket är skapat i nära samråd med de som arbetar på sjukhuskyrkan, bland andra Claes Björnram, sjukhuspräst och Birgitta Olsson, vikarierande diakon.
Claes Björnram vill gärna kalla detta rum avskedsrum och inte kapell. Kapell ger kristna associationer.
- Det är inte bara en plats för anhöriga att se den avlidne utan rummet i sig är en lugn och vacker plats, menar Claes Björnram. Att sitta en stund i detta rum med sin sorg och betrakta konsten har uppskattats mycket av de som har varit här.
Framöver kommer även möblemanget i rummet att ses över för att göra ett speciellt rum varmare och mer trivsamt.
Vid intresse för att titta på konstverket, kontakta någon vid sjukhuskyrkan för att se när det kan vara lämpligt.