En spiralbok med plastade sidor, kardborrband och löstagbara bilder har förbättrat kommunikationen med patienterna på barndagvården. Med hjälp av den kan barnen steg för steg följa med i vad som ska hända på sjukhuset. Boken bidrar till att minska oron och ta fokus från ibland smärtsamma behandlingar. Idén kommer från ett regionalt projekt där barnsjuksköterskan Merja Vantaa Benjaminsson står för SÄS medverkan.
Merja Vantaa Benjaminsson. Foto: Pernilla Lundgren, SÄS.
Högupplöst bild.
– Barn från tre år får en bok med fastsatta bilder över alla moment som ingår när de ska sövas inför en magnetkameraundersökning, säger Merja Vantaa Benjaminsson. Allt eftersom momenten genomförs tar barnet bort bilderna i tur och ordning. På detta enkla sätt kan både föräldrar och barn ha kontroll över sitt besök och vet precis vad som kommer att hända härnäst. På näst sista bilden är det en glass och sista bilden föreställer ett barn som vinkar hej då.
Blädderboken är en del av ett treårigt forskningsprojekt inom Västra Götalandsregionen om hur barn och deras närstående uppfattar den information de får inför vissa behandlingar. Projektet heter KomHIT och handlar om kommunikations- och IT-stöd inom barnsjukvården.
Bläddderboken med högupplösta bilder. Foto: Pernilla Lundgren, SÄS.
Högupplöst bild.
– Vi har prövat blädderboken sedan i januari och hittills är både föräldrar och barn som fått ta del av denna variant av information varit väldigt nöjda. De bearbetar vad som ska hända i förväg och väl här tar de löstagbara bilderna fokus från både rädsla och obehag. Det minskar mångas oro och gör det också lättare för personalen att kunna genomföra behandlingarna på ett bra sätt.
Bilder bra för både barn och vuxna
Förutom blädderboken har Merja Vantaa Benjaminsson tagit fram några foldrar som barnen och deras föräldrar eller annan vårdnadshavare får med sig hem som förberedelse, och som också de bygger på bilder som stöd i kommunikationen. Bilderna och korta texter beskriver enkelt alla steg i några behandlingar. Det gäller medicinska procedurer som är smärtsamma för barnen och där barndagvården använder lustgas som smärtstillande och lugnande medel, till exempel ledpunktion och stiftborttagning.
– Traditionellt har vi i vården inte arbetat så mycket med bilder i patientinformationen och vid förberedelser på plats inför undersökningar och behandlingar, men bilder ökar möjligheten för alla att bättre förstå vad som ska hända, säger Merja Vantaa Benjaminsson.
I höst ska Merja Vantaa Benjaminsson redovisa resultaten inom KomHIT-projektet tillsammans med Stefan Nilsson, lektor på Högskolan i Borås som också deltar i projektet. Då ingår bland annat en jämförelse mellan de som fått och de som inte fått foldrarna med bilder. Parallellt med detta skriver hon också på en magisteruppsats inom ämnet omvårdnad, om kommunikation med barn 7-15 år inför behandlingar där lustgas varit en del av de lugnande och smärtlindrande förberedelserna.
– Jag ser gärna att vi testar bildstöd som kommunikation med patienter på fler områden inom vården. Mer bilder i patientinformationen skulle vara bra för både barn och vuxna.