I huvudentrén på SÄS i Borås samt i entréerna på Högskolan i Borås finns personal från intensivvårdsavdelningen för att sprida kunskap och svara på frågor om organdonation.Ett arbete för att möjliggöra horhinnedonationer har också påbörjats på sjukhuset.
Peter Geiger, donationsansvarig läkare, och Matilda Proos, donationsansvarig
sjuksköterska på SÄS.
Klicka här för högupplöst bild på Peter Geiger och Matilda Proos.
Foto: Pernilla Lundgren, SÄS.
Södra Älvsborgs Sjukhus sätter extra fokus på att sprida kunskap och svara på frågor om donation av organ och vävnader i samband med donationsveckan den 8-14 oktober, som initieras av Socialstyrelsen. Personal från intensivvårdsavdelningen finns på plats i huvudentrén i Borås samt i entréerna på Högskolan i Borås för att möta medborgare, patienter och anhöriga som har funderingar kring donation. Syftet, förutom att sprida kunskap om ämnet, är att betona vikten av att ta ställning och göra sin vilja känd.
- Det är den avlidne patientens vilja som gäller i dessa situationer och är den inte känd så är det de anhöriga som får hjälpa till med ett beslutsunderlag utifrån vad de tror att han eller hon egentligen önskade, vilket kan vara tufft i en redan svår situation, säger Peter Geiger, donationsansvarig läkare på SÄS.
För att en organdonation ska kunna bli möjlig måste en person avlida och konstateras död i total hjärninfarkt under pågående respiratorbehandling. Det innebär att hjärnans alla funktioner totalt och oåterkalleligt har upphört, men hjärtat och övriga organ blir syresatta fast patienten är död. Enligt lag får respiratorbehandling fortsätta under maximalt 24 timmar efter att patienten konstaterats död för att utreda om det kan bli aktuellt med organdonation. Endast ett fåtal, ungefär 300 av ca 95 000 personer som dör i Sverige varje år, kan bli aktuella som organdonatorer. Statistiskt sett är det sannolikt med 1-3 organdonationer per år på SÄS och de patienter som kan komma i fråga vårdas på intensivvårdsavdelningen.
- Det är av största vikt att vi inom vården säkerställer och utreder alla dödsfall där organdonation kan vara möjlig. Vi har ett ansvar att väcka donationsfrågan hos anhöriga och att förvalta den avlidne patientens vilja, säger Peter Geiger.
Arbete pågår för att möjliggöra hornhinnedonationer
Sedan i våras har arbetet med att bygga upp en organisation för hornhinnedonationer påbörjats, med ekonomiskt stöd från Sveriges kommuner och landsting, SKL. Till skillnad från organ behöver inte vävnader vara försörjda med syresatt blod när de tas tillvara, vilket gör att vävnadsdonation även är möjlig när döden konstaterats genom att andning och blodcirkulation upphört. Möjliga donatorer kan därför avlida på andra avdelningar än intensivvårdsavdelningen, men en journalgranskning samt en medicinsk bedömning måste göras för att avgöra om en donation är möjlig. Därefter genomförs en kontroll i donationsregistret och alltid ett samtal med närstående.
- Vi startar upp i lagom takt för att kunna utveckla bra rutiner och arbetssätt för att identifiera möjliga donatorer. Till en början har jag en arbetsdag i veckan avsatt för att arbeta med att identifiera möjliga donatorer. Men vi har planer på att utöka verksamheten genom att involvera fler sjuksköterskor som kan göra medicinska bedömningar, säger Matilda Proos, donationsansvarig sjuksköterska på SÄS.
SÄS har inlett ett samarbete med Sahlgrenska Universitetssjukhuset, som har en av landets fem hornhinnebanker och även utför transplantationer. Personal därifrån kommer att genomföra uttagsoperationerna.
- När det gäller hornhinnedonationer finns det ingen övre åldergräns för att bli donator. Däremot finns det en rad medicinska skäl som hindrar en donation, som exempelvis ögonsjukdomar och demenssjukdomar, säger Matilda Proos.
Klicka här för högupplöst bild på informationmaterial om donation.
Foto: Pernilla Lundgren, SÄS.
Det är viktigt att ta ställning och göra sin vilja känd
En stor svensk undersökning har visat att 8 av 10 svenskar är positivt inställda till att donera sina organ och vävnader, men endast hälften har gjort sin vilja känd, trots att det egentligen är ganska enkelt. Det finns tre sätt att göra det på; antingen anmäler man sig till donationsregistret, fyller i ett donationskort eller informerar sina närstående om sin vilja. Alla tre sätt är lika giltiga och det är alltid den senaste uppgiften som gäller.
- En avliden person som donerar sina organ och vävnader kan ge nytt liv åt 8-10 andra människor. Därför är det viktigt att ta ställning och också tala om det för sina anhöriga, säger Matilda Proos.
Besök montern i huvudentrén på SÄS i Borås
- Måndag 8 oktober kl. 08:00 – 12:00
- Onsdag 10 oktober kl. 08:00 – 12:00
Besök montern på Högskolan i Borås
- Tisdag 9 oktober kl. 09:00 – 13:00, Sandgärdets entré (nya byggnaden)
- Torsdag 11 oktober kl. 09:00 – 13:00, Balders entré (gamla byggnaden)
Vad kan man donera?
De organ som idag transplanteras i Sverige är njurar, lever, hjärta, lungor, bukspottkörtel och i vissa fall tunntarm. I viss utsträckning transplanteras även så kallade cellöar från bukspottkörteln till patienter med diabetes. Vävnader som transplanteras är främst hornhinnor och hjärtklaffar men också hud och benvävnad.
Varje år genomförs omkring 600 organtransplantationer i Sverige. På väntelistan finns över 750 personer som väntar på nya organ och siffran ökar för varje år. Det är inte åldern utan organens och vävnadernas kondition som avgör om en donation är möjlig. Sjukvården gör en medicinsk prövning av alla som anmält att de vill donera, om de blir aktuella för donation.
Läs mer om organdonation på Livsviktigt.se.